Skriver det ännu en gång

*ATT VARA TONÅRING OCH ALLT SOM HÖR TILL*
 
Det mesta som kretsar i mitt huvud nu är tonåren- tyvärr. Är redigt less på den, hoppas att de sista åren blir lite lugnare för varit kaos i mitt huvud hela hösten. Spyyr på det! Fattar om ni är trött på detta eviga tjat om "tonåren", men läs inte då, skriver mest för min egen skull :)
 
 
Att det skulle vara så jobbigt att bli stor :/ Jag som tänkte att: 'ääsch, det är som vanligt'. Hade lite fel där ja. I början var det mest att man blev lite hänging titt som tätt, hade ingen anledning utan bara var. Men nu blir det tuffare och tuffare, hamnar i massa olika faser och kan gråta till sömns utan anledning...
 
Jag kommer in i olika faser hela tiden, den ena jobbigare än den andra. Just nu är jag otroligt känslig för allt. Allt allt allt. Spelar ingen roll vad det är!
Blir helt sjukt ledsen när jag inte är med min pojkvän, gråter för ingenting, surar ihop för minsta lilla och jag tar väldigt lätt illa upp. Aså- DET ÄR INTE JAG.
 
Jag har alltid varit väldigt öppen och social, pratar mycket och med alla. Nu helt plötsligt så ska jag sitta själv på mitt rum med musik, inte prata med någon förutom via chatt eller kanske skype. Tänka i mängder, bara ha egentid eller åka iväg och träffa kompisar/bf.
 
Men just att jag tar så illa upp? Brukar ju bara skaka på huvudet och vända på klacken, men inte längre. Oj vad det ska bli fight och jag går till försvar för allt. Som en huggorm mot alla, känner mig så iaf.
 
Haha asså skulle någon börja kaxa mot mig.. jag hade seriöst börjat kicka och slåss, verkligen välkomnat en fight. Jag och syrran.. hur många gånger den senaste veckan har vi inte haft riktiga slagsmål? För ofta...
Tur då att jag har goa kompisar som inte tigger stryk och en pojkvän som bara pussar mig på kinden.
 
Nä fy för denna tiden. Känner mig ständigt i strid med någon, antingen mina föräldrar, syskon, bf, kompisar eller mig själv. Men mest mig själv!

Känner mig såå ensam fast jag har såå många. Vissa dagar känns allt som vanligt medan vissa är åt helvete. Suck.

Finns det någon där ute som känner igen sig?



Kommentarer
Postat av: Noami

Hahah, beskrev du nyss mitt liv? Känner igen mig så mycket! Framförallt det där med fighten, huggorm är perfekta beskrivningen! Så less på mitt eviga humör, även fast allt egentligen är bra... *suck*

Svar: Åh tack för kommentaren!! Då är jag inte ensam :)
Linnéa Grann

2014-01-03 @ 12:16:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0